Jag skär genom mina lager. Lager av preventioner - pretentioner. Av masker och förklädnader. Prestige och stolthet. Jag blottar min kärna. En infekterad nukleus. Strålande som aftonstjärnan. Den bländar och brinner, men ljuset är svart och elden så kall. Så kall att den bränner. Den förtär och bygger upp i en evig reaktion. Byter ut det jag var, men förrädiskt långsamt. Vad skulle jag vara om fem hundra år, i denna kalla mutation? Jag vill inte veta. Det vill jag inte alls veta. Men jag kan aldrig gå tillbaka till ljuset och värmen, och glädjen, som jag saknar så...

Я прорезать моей складе . Слои preventioner - претензий. Из масок и переодеваний . Престиж и гордость . Я обнажая свою сердцевину. Инфицированных ядро . Бриллиант как вечерняя звезда . Это ослепляет и сжигает , но свет черный и огонь так холодно. Так холодно он горит . Он потребляет и накапливается в вечный реакции. Замените его я был, но обманчиво медленно. Что я должна быть около пятисот лет , в этом холодном мутации ? Я не знаю. Этого я не знаю. Но я никогда не смогу вернуться в свет и тепло , и радость , что я скучаю по так ...