Jag minns en tid utan ångest, utan smärta
Och utan hopplöshetens glädjedödande brustna stämband
(ständigt skrikandes mitt namn)

Inåt skogen – på en grusbelagd stig
Vandrandes in i nattens bottenlösa mörker
Sökandes det som gått förlorat

Genom tusen och åter tusen sömnlösa nätter
En längtan bortom all sinne och sunt förnuft

Я помню время, без тревоги , без боли
 А без отчаяния радости убийства поврежданный голосовых связок
 ( Постоянно кричали мое имя )

В лес - на гравийной дорожке
 Бродя в ночной бездонной темноте
 Абитуриенту пропавшею

С тысячами и тысячами бессонных ночей
 Тоска вне всякого смысла и здравого смысла